”För mig är digitaliseringen av skolan också viktig av ytterligare ett skäl. Det finns en demokratiaspekt i det hela. Vi vet inte vart framtiden landar men vi kan vara tämligen säkra på att den digitala utvecklingen kommer fortsätta gå framåt.”
Mikael Bruér. Lärare i Historia och Religion på Fagrabäckskolan i Växjö, en stor 1-1-skola med elever från alla olika samhällsgrupper med olika behov av hjälp, stöd och utmaningar.
Jag började experimentera med olika sätt att plocka in teknik i mitt klassrum redan under lärarutbildningen, även om det då knappast var möjligt. Jag tillhör generationen pojkar som växte upp under hemdatorns intåg på 1980-talet och har sedan dess hållit på med datorer i varierande grad. Då talades det snarare om tavelteknik och diaprojektorer. När vi fick projektorer till min skola var jag en av de första att kasta mig hejdlöst ut för att försöka använda dem som en pedagogisk resurs. Eftersom jag fram till helt nyligen inte haft elever med datorer krävdes det i början uppfinningsrikedom och runt 2010 började jag experimentera med det som idag kallas Flippade klassrum, med elevbloggar, med inspelning av lektioner och liknande.
Idag arbetar jag i huvudsak flippat med min hemsida mikaelsskola.se i centrum. Jag producerar så mycket eget material jag kan och orkar och jobbar även med att träna elever att arbeta med olika former av digitala redskap för att öka elevernas kompetens.
Digitaliseringen för mig som lärare:
För mig är digitaliseringen central. Inte i för att det ska digitaliseras utan för att undervisningen måste digitaliseras. Jag tror att lärare måste följa med i samhällsutvecklingen och när den går framåt blir det därför nödvändigt att förstå och ta del av även den digitala utvecklingen. På samma sätt som jag aktivt utvecklar min ämneskunskap och min didaktiska kompetens i mitt dagliga arbete behöver jag också utveckla min tekniska kompetens. Att bara hantera min OH-maskin räcker inte längre. Om man som lärare inte gör det så tror jag det finns en risk att modern teknik snarare uppfattas som en problem än en möjlighet.
För elevernas räkning innebär det att de får arbeta med en rad olika verktyg och metoder för att både utveckla sina kunskaper men också försöka söka sina egna vägar. Det vardagliga arbetet sker i första hand genom arbete i Google docs för att eleverna ska kunna samarbeta och jag ska kunna hålla koll på arbetet. De får jobba med digitala redskap, som interaktiva tidslinjer i historia, eller interaktiva biblar eller andra saker som passar in i respektive arbetsområde. Jag försöker även få mina elever att producera eget digitalt material på olika plattformar, där jag i första hand jobbat med Google sites. För närvarande jobbar jag med projektet Historieskolan som en del i att utveckla redovisningsformer online. Det gör både elever, men också föräldrar, delaktiga i skolvardagen. Jag tror och upplever att det känns relevant för eleverna att faktiskt arbeta med de verktyg flera av dem haft med sig sen förskoleåldern på ett sätt som många i min egen generation har svårt att förstå.
För mig är digitaliseringen av skolan också viktig av ytterligare ett skäl. Det finns en demokratiaspekt i det hela. Vi vet inte vart framtiden landar men vi kan vara tämligen säkra på att den digitala utvecklingen kommer fortsätta gå framåt. Att då inte arbeta och lära barnen hantera denna utveckling, oavsett vilka verktyg eller metoder i använder som lärare, kan i förlängningen leda till ett demokratiproblem vilket ger ett ytterligare argument för att som lärare lära sig hantera detta.