”Den kritiska faktorn som avgör utfallet är HUR digitaliseringen kommer till uttryck. Det är inget slumpartat utan går att påverka genom bland annat noggrann undervisning och positiva förebilder.”
Jacob Möllstam utgår från ett grattiskort på Instagram för sina observationer om digitaliseringens möjligheter i det ständigt pågående kulturbygget i klassrummet. Han ger också exempel på hur en uppgift i statistik kan skapa resonemang om digitala fotspår och strategier.
Jacob Möllstam om digitalisering
Till vardags är jag lärare i Matematik, Svenska, NO och Engelska i grundskolans tidigare år (F-6) och IT-pedagog. Jag arbetar på Jonsereds skola, en pytteliten och jättegammal skola i Partille utanför Göteborg.
Lördag morgon och början på sportlovet. Efter fem-sex veckor av intensivt arbete sedan jul med roliga saker och ännu roligare person så såg jag inte lovet komma förrän igår morse. Jag stod inför min elevgrupp och presenterade dagens schema, precis som vanligt. Då insåg både jag och de att vi står inför en veckas välbehövd ledighet. Lycka! Vi hade just avslutat det traditionstyngda födelsedagsfirandet för en av eleverna som nu är elva. Sång, lyckönskningar och samtal om födelsedagsplaner. På mer eller mindre samma sätt ser det nog ut för de flesta av oss som jobbar med elvaåringar. Inget konstigt med det.
Vi snabbspolar fram till lördag morgon och min första sovmorgon på flera veckor. Jag drar mig i sängen samtidigt som Netflix visar ett avsnitt av The West Wing som jag sett säkert tio gånger förut. Samtidigt slökollar jag diverse sociala kanaler genom min mobil. Twitter, Instagram, Facebook, snapchat och mejlen. I den ordningen. Bland jobbmejlen finns en daglig sammanställning av min Google-kalender. Det är lördag så nästan inget är inbokat. Inget utom en notis om en annan elev som fyller år. Även hon blir elva. Tidigare hade vi försökt hantera det så likt en vanligt firande fast om typ tio dagar, när vi ses igen efter lovet. Fast tio dagar är en lång tid i ett barns liv. Det blir inte riktigt samma. Därför går jag in på Instagram och skärmdumpar hennes profilsida och skrider till verket. Här ska ett födelsedagskort tillverkas. Fem minuter senare är resultatet klart:
På ytan en helt annan grej fast i dess inre kärna exakt samma sak som när vi lyfter elever som fyller år: en signal om bekräftelse och betydelse som vi hoppas ska stärka undervisningsrelationen och i förlängningen lärandet. Jag postar kortet och inom några minuter börjar mina elever gratulera eleven i fråga.
Man kan närma sig den här historien på många olika sätt. Man kan se det som ett uttryck gör lärares ökade arbetsbelastning eller ett uttryck för ett arbetsliv som inte längre är bundet av tid och rum. Man kan se det som ett uttryck för lärare som inte längre får fokusera på undervisning eller ett uttryck för en yrkesgrupp som går mot att bli experter på mänsklig tillväxt.
Oavsett hur du som läser tar emot det jag har att berätta för sig så finns här ett antal neutrala observationer:
1. Tekniken, den faktiskt hårdvaran i våra mobiler, gör oss närmre sammankopplade med hela vår omvärld. Det gäller lärare, elever och alla andra människor. När sociala kontaktytor uppstår förändras kommunikationen som vi baserar lärandet på.
2. Barndomens digitalisering förändrar hur det är att vara barn. Det riskerar att göra tillvaron riskfylldare men kan också göra barndomen i sig bättre. Den kritiska faktorn som avgör utfallet är HUR digitaliseringen kommer till uttryck. Det är inget slumpartat utan går att påverka genom bland annat noggrann undervisning och positiva förebilder. Tidigare har barn och unga varit lämnade ensamma att klura ut hur den världen fungerar. Om vi vänder det till att vi är aktivt närvarande så har vi redan där gjort stora förbättringar.
3. Mjukvaran som finns tillgänglig för den bred allmänheten, särskilt i mobiler, gör det möjligt att på nästan ingen tid alls och med nästan inga förkunskaper producera material som är på riktigt och av värdet. Kolla igen på bilden ovan och betänk vilka ninjaskills en skulle ha behövt i Photoshop gör att producera något sådant för några år sedan.
Sammantaget förändrar digitaliseringen hur vi kan sköta en liten bisyssla i det ständigt pågående kulturbygget vi har i klassrummet. På exakt samma sätt påverkas de långa och stora processerna i kärnan för vårt läraruppdrag och utfallet det kan ge.
Stoffet i vår undervisning, från att knäcka koder och etablera hållbara talrader till att förstå, bemästra och erövra världen, är av staten fastslaget. Det är antagligen lika bra. Men vägarna dit är mycket klokt överlämnat till oss att finna tillsammans med varje elevgrupp vi tar oss an. En nyckelfaktor där är valet av kontext. Det går utmärkt att undervisa om statistik genom att räkna bilar som passerar utanför skolgården eller genom att kartlägga kompisars favoritfrukter. Det går också att uppnå genom att plocka ut Instagrambilder och kartlägga vilka som får största genomslag i form av likes. Skillnaden är att vi också får en möjlig ingång till samtal om saker som digitalt fotavtryck, vad som gör att vissa tycks göra vad som helst för likes och vilka strategier en kan ha för att ta bra bilder. Sist jag och mina elever var i det samtalet kom kidsen fram till att det egentligen är rätt oansvarigt av skaparna bakom Instagram att tjäna pengar på en tjänst som skapar stress hos så många. ”De borde göra en knapp där bilder som inte fått några likes visas så att andra enkelt kan gå in och gilla.”
Oavsett vad man tycker om det förslaget så är det resonemang som passar i ett klassrum.
Text: Jacob Möllstam, lärare i Matematik, Svenska, NO och Engelska (F-6) och IT-pedagog, Jonsereds skola, Partille.
Bild: En selfie tagen av Karin Nygårds under prisutdelningen av Guldäpplet 2014. Jacob Möllstam och Karin Nygårds var bägge finalister, tillsammans med Ulrika Jonsson.